oj, vad tiden går.

Hoppsan, de var visst ett tag sedan jag skrev nu.

var börjar jag?
jo de blev vårt! såå härligt!

Seth är  på väldigt god väg att börja krypa nu, men inga tänder!
och vet ni vad? lill killen har äntligen efter nästan två månaders stillaståendes vikt gått upp 170 gram på
två veckor! hurra! tänk vad man kan glädjas åt saker vissa tar för givet?

dom senaste dagarna har vi varit ute nästan två timmar om dagen och bara gungat
pelat i gräset och grävt i sanden, underbart. Seth är som pappa en lite mulle som tittar
vänder på saker och funderar, de gillar vi, då kanske han blir lika smart som pappa med;)

Seth har även hunnit avverka sin första begravning, de gick bra och han var en riktigt
glädjespridare bland alla tårar, ångrar inte en stund att jag tog med honom.

nu ska Seth testas för CF två gånger till, alltså kommer han att ha testats 3 gånger och vi en gång och måtte de vara negativt! men skönt att dom gör de igen, svart på vitt eftersom de tydligen kan visa lite fel.

jag har nu gått igenom operationen, jag är några tusen tårar fattigare, men de gick hur bra som helst.
de ända som gjorde ont var halsen efteråt, lite konstigt va? iaf så har

nu ska jag skutta in i sängen och fundera på framtiden som kommer bli såååå underbar!