kao

Utan för fönstert har de varit grått och trist nu ett tag.
Då blir man inte Smålle sugen direkt även om jag saknar honom till tusen.
Den busen gör en glad även om man får bråka en del med honom.

Nu börjar jag bli smått panikslagen när de gäller jobb.
Får inte börja stämpla så de är hög tid att hitta något nu.
Jag söker, och söker och söker. Buh.
Dagens jävla samhälle.

Snart kommer töserna hem. Längesedan jag saknade någon så mkt som
jag saknar dom. Och bruna lär dom ju lätt vara.

Nehe om man skulle snygga till sig, ge bebisarna lite nytt spån hö och så
sedan bege sig till väla.

Kärlek till er töser.

& saknad, ja de har jag fan så de räcker och blir över.
Mina älskade små töser... kom hem snart. Man vet inte vad folk
betyder förrän man saknar dom. Jag tänker på er dagligen.
Bara en sådan vardaglig sak som att plocka upp telefonen och ringa
er utan att bli urfattig, de går inte nu. Dom senaste dagarna har jag
inte ens kunnat skicka sms, mina ord räcker nog inte till
för att berätta hur mkt ni betyder.
Iaf så är jag nöjd sålänge ni kommer hem med tio fingrar, tio tår,
Psyket i behåll, och ja ni fattar nog vad jag menar....

Firade farsdag hos pappa idag, han hande inte tid i söndags, han skulle på
teater med felicia. Så idag fick man renstek, potatismos och brunsås.
Jäklar vad mätt man blev. Tur man inte bor hemma längre och får sån
god mat varje dag, jag hade ätit ihjäl mig. Innan vi åkte så fick jag en
julkalender av pappa, utan att ens nämna de. Jag tänker då alltid vara
pappas lilla flicka!

Jag och micke satte oss och kollade på gamla skolkort på mig och syrran.
Herregud säger jag bara. Micke säger att jag inte förändrats ett dugg
sedan 5:te klass, snällt ju. Då kanske de inte är så konstigt att
folk tror att bekki är min mamma?

Nu ska jag diskutera GPS-köp med älskligen... de finns inget värre än
att leva tillsammans med en prylbög till periodare. Undra hur länge
hans leksak kommer vara rolig? tippar på två-tre veckor som mest.

Natti!

Jag har blivit en blogg-nörd, tycker de intressant att läsa andras bloggar, även om man inte känner personerna.
Jag kan ju inte säga att jag börjat skriva blogg nu, för blogg har jag haft ett bra tag, men nu känner jag mig motiverad till att skriva lite mera.   
Jag    är    lite   konstig   jag    vet.

Jag har blivit lite besviken på sistonde, detalj tänker jag inte ens gå in på. Men de är tråkigt att behöva bli besviken.
När man blir besviken så handlar de oftast om missförstånd, dock inte i detta fallet, missförstånd upprepar inte sig. Eller har jag fel? De kanske visst kan upprepa sig.

Lite nyfiken på vem som läser min blogg här inne, kan ni inte kommentera så jag får veta?

Idag när posten kom så satt jag i soffan och andades lite innan jag tog mina 10-15 steg till brevinkastet. Fick andras för att undvika utbrott om nu inte mitt truckkort skulle kommit, vera sov precis sidan om mig i soffan och henne vill man inte väcka i onödan. Väl framme i hallen ligger ett STORT brev, från UTBILDARNA. Yes, mitt kort är här. Äntligen även om de inte betyder att jag har jobb. Tänk om de vore så härligt med jobb, att de kom på posten. då hade jag blivit lycklig.

nehe nu får jag nog dra mig till duschen och bli lite ren, bäddade rent  i sängen innan så renare kan de inte bli i sängen ikväll:)

Idag spenderade jag större delen i stallet, och varje gång jag kommer dit och ser småtjejerna så tänker jag tillbaka på när jag var yngre. Givetvis så kommer de upp alla galna saker som jag och maria gjorde när vi var i stallet. Hur stor man kände sig fast att man var en liten liten fis, precis så som dom är i mina ögon nu.
Vilket fall som helst så har man rätt roligt där ute med dom små fisarna, men guuud vad man känner sig gammal.
De var iaf skönt att få komma upp på hjärtat igen och känna att han var i bra form, faktiskt väldigt bra form.
Funderar på vad jag ska göra med hjärtat i morgon, tänk om vädret kunde vara lika fint i morgon, oj vad jag skulle njuta.

Älsklingen tyckte vi skulle ha en egendag igår, så vi gjorde en knasig utflykt som vi brukar göra, känns som vi körde igenom hela skåne igår. Vi startade med Tyringe, stannade åt frukost handlade lite filmer, körde vidare till Höör, på bilema eller ja trodde vi iaf. Sååååå besvikna vi blev när vi klev in och såg att allt blivit CITYGROSS! Vi hade kört guud vet hur många mil för att gå på citygross som vi har i  hyllinge. Jaja väl där så fick vi ju gå en runda och där träffar vi lite av high chaparral folket. Vi körde vidare till Bo olsson i tomelilla. Handla lite skit där med, bla en overall till Felicia och ett på vantar till Vera. Drog oss vidare till Nova i lund, sedan vidare till väla. Ja de var ett par butiker på vägen.

Nu börjar jag typ räkna dagarna till våra Darlings är hemma igen. Dummt gjort tycker jag själv.. Då går ju tiden extremt sakta. buh, vilket fall som helst så saknar jag dom. Speciellt emmas långa kram. Undra om emma säger samma sak om mig? "Kaos korta kram" haha knas. hon är ju trots allt liiite längre än lilla mig.

Linda åt middag hos mig i Fredes, bara hon och jag, fast ja Vera var ju med hon med, fast hon förstod nog inte så mkt, tur var kanske de :P  Iaf så snackade vi en hel del, hade trevligt (tyckte jag iaf) och de var ju lääääääängesen. Ganska dummt att de ska gå så långt mellan gångerna men sen andra sidan så tar man vara på tiden de få gånger man ses, har mer saker att snacka om, och uppskattar de på ett annat vis. Vi har ju kännt varann så länge nu att de känns som de var bara nån månad sen man träffades (iaf för mig). Vi kom också fram till att man har ett annat liv nu än förr.

Nehe kanske ska krypa till kojs där micke väntar sedan två timmar tillbaka. Imorgon ska jag ta mig i nackskinnet och ja, försöka få tag på ett jobb.... de börjar känns som de är ont om tid nu.

Natti mina små hjärtan!