kao

& saknad, ja de har jag fan så de räcker och blir över.
Mina älskade små töser... kom hem snart. Man vet inte vad folk
betyder förrän man saknar dom. Jag tänker på er dagligen.
Bara en sådan vardaglig sak som att plocka upp telefonen och ringa
er utan att bli urfattig, de går inte nu. Dom senaste dagarna har jag
inte ens kunnat skicka sms, mina ord räcker nog inte till
för att berätta hur mkt ni betyder.
Iaf så är jag nöjd sålänge ni kommer hem med tio fingrar, tio tår,
Psyket i behåll, och ja ni fattar nog vad jag menar....

Firade farsdag hos pappa idag, han hande inte tid i söndags, han skulle på
teater med felicia. Så idag fick man renstek, potatismos och brunsås.
Jäklar vad mätt man blev. Tur man inte bor hemma längre och får sån
god mat varje dag, jag hade ätit ihjäl mig. Innan vi åkte så fick jag en
julkalender av pappa, utan att ens nämna de. Jag tänker då alltid vara
pappas lilla flicka!

Jag och micke satte oss och kollade på gamla skolkort på mig och syrran.
Herregud säger jag bara. Micke säger att jag inte förändrats ett dugg
sedan 5:te klass, snällt ju. Då kanske de inte är så konstigt att
folk tror att bekki är min mamma?

Nu ska jag diskutera GPS-köp med älskligen... de finns inget värre än
att leva tillsammans med en prylbög till periodare. Undra hur länge
hans leksak kommer vara rolig? tippar på två-tre veckor som mest.

Natti!